Tankeställare

Man tror ju alltid att man ska klara av allt och inget. Men en dag säger kroppen ifrån när det blivit för mycket. Nu får jag det att låta som om man varit med om världens händelse, men egentligen är det inget. Inte mer än väldigt, väldigt obehagligt.
Jag tåler kanske inte allt? Kanske borde jag börja prata om allt igen för att ännu en gång försöka reda ut väldigt mycket. Kanske är där något långt, långt in som gnager som jag inte vet om? Eller som jag bara ignorerar? Vem vet.

Idag har jag varit ledig. Har inte gjort annat än sovit till 11.14 (totalt cirka 11 timmar) och sen bara legat/suttit i soffan med datorn i knäet och tv:n igång. Vanligtvis brukar det krypa i kroppen på mig av detta stillasittande, men idag har jag bara älskat det. Okej, jag får erkänna att det blivit lite tvätt också. Men det är inget som stressas för det var inte mycket idag, hihi.

Imorgon ska jag jobba igen, dock först från 13. Så det blir lååång sovmorgon då med!

Må gott.